Föreningen Cui Bono jobbar på en lösning för att rädda föredraget med Linda Karlström där vi idag åter igen verkar stå utan lokal på grund av den eskalerande åsiktscensuren i Sverige idag. Vi kommer att lägga ut information om vad som händer på denna hemsida så håll utkik här och registrera er gärna på vår mailinglista till höger så att ni inte missar några utskick. Medan ni väntar på besked så kan ni titta igenom de föredrag som makteliten vill tysta ner på vår Youtube, Brighteon eller Bitchutesida som ni hittar till höger på denna hemsida. Vi har även en Radio Podcast där vi berättar på vilket sätt media ljuger för er på en daglig basis.
John Swinton som för en tid var chefredaktör på New York Times, sägs vid en bankett år 1880 ha sagt.
”Det finns ingenting, vid den här tidpunkten i historien, som kan kallas en oberoende press. Ni vet det, och jag vet det.
Ingen av er vågar skriva era uppriktiga åsikter, och om ni skulle göra det, så skulle ni redan innan veta att det aldrig skulle tryckas. Jag får betalt varje vecka för att hålla mina uppriktiga åsikter borta från tidningen jag tillhör. Andra bland er får betalt liknande summor för liknande saker, och om någon av er skulle vara dåraktiga nog att skriva era uppriktiga åsikter, skulle ni hamna på gatan, sökandes efter ett nytt jobb. Om jag tillät mina uppriktiga åsikter att dyka upp i ett nummer av min tidning, skulle jag inom 24 timmar vara utan sysselsättning.
Journalistens uppdrag är att förstöra sanningen, att blåljuga, att förvrida, att demonisera, att fjäska vid Mammons fötter, att sälja sitt land för sitt dagliga bröd. Ni vet det, och jag vet det, och vad är det för vansinne att skåla för oberoende press?
Vi är verktyg och slavar för rika män bakom scenen. Vi är marionettdockor; de drar i trådarna och vi dansar. Vår talang, våra möjligheter och våra liv tillhör andra män. Vi är intellektuella prostituerade.”
Enligt historien hade en person, som varken kände pressen eller Swinton, höjt sitt glas till en skål för den oberoende pressen. John Swinton levererade då ovanstående tirad, som idag, mer än hundra år senare är högst aktuell.